Pyreneérhund, en kort beskrivning

PYRENEÈRHUND

PYRENEAN MOUNTAIN DOG

CHIEN DE MONTAGNE DES PYRENEES

Pyrenéerhunden är en mycket gammal ras som har sina rötter i Pyrenéerna, Frankrike. Man tror att den härstammar från en mastifflik ras som kom med nomaderna från bergen i Asien. Det har hittats gamla fossiler på rasen från innan bronsåldern.

Pyrenéerhunden är idag kanske mer att betrakta som en sällskapshund med vaktinstinkt. Det är bra att känna till vad dessa vita vackra hundar en gång använts till för att på så vis förstå deras beteende i olika situationer.

 

Pyreneerhunden har avlats fram för att självständigt skydda hjordar mot rovdjur och urvalet har grundat sig på egenskaper för vakt och försvar liksom på hur bunden hunden var/är sin hjord. Detta har främst resulterat i en kraftig och vig hund som också är godmodig och tillgiven dem den vaktar. Denna herdehund tenderar att uppträda självständigt och intiativrikt.

 

Det går inte att betona nog hur speciellt pyreneérhundens temprament är och hur mycket det skiljer sig från många andra rasers- även i relation till de mer närstående raserna som kuvasz och maremma.

Pyreneérhunden är en av de boskapsvaktande raserna som använts närmst människor. Flockar med får i Frankrike har inte bara låtits beta i ensliga bergstrakter utan ofta även nära byar och annan bebyggelse. Detta har medfört att pyreneérhunden i allmänhet är mycket trygga bland människor och utgör inte något hot mot de människor de träffar på.

 

 

Temperament/Mentalitet:

Rasen är lojal, initiativrik, kreativ, vänlig, stabil, självständig och oberoende vilket kan uppfattas som olydnad ibland. Pyrenéerhunden är vaksam mot främlingar och läser av situationen med sin intuition. Den har stark revirinstinkt, och är mycket trofast mot sin ägare. Pyrenéerhunden är en intelligent och envis hund som behöver en fast ledning tidigt i livet.

 

Fungerar med barn: Mycket bra, så länge barnen också lär sig att fungera med hunden.

 

Motion: Med tanke på att det är en väldigt stor hund så kräver Pyrenéerhunden relativt lite motion. Den gillar långa promenader och att bara få lov att vara med =)

 

Träning: Det krävs en hel del tålamod då rasen är mycket självständig och gärna vill bestämma själv. Med sin starka revirinstinkt kan den vara svår att ha lös på icke inhängnat område. Man kan lära en pyreneérhund precis vad som helst, med rätt motivation och utan tjat..

 

Pälsvård : Jag skulle vilja påstå att pälsvården på en pyreneérhund är precis så lätt eller svår som man själv gör den. Om pälsen hålls i en grundkondition är den mer eller mindre självrengörande.

Borsta igenom pälsen med en bra karda, bild 2, en gång i veckan Håll extra koll på om det bildas knutor bakom öronen etc. Då kan en trimkniv vara ett bra redskap, bild 4

För att underlätta pälsvården avsevärt rekommenderar jag alla pyrreägare att införskaffa sig en bra hundfön. Typ den som visas på första bilden.

 

En rejäl klotång är en bra inverstering, bild 3. Försök att klippa små bitar av klon runt pulpan istället för att klippa rakt av.

 

resentant.